Ukraina: Början av Maidan-"revolutionen"

30 mars 2012. EU och Ukraina tecknar ett handelsavtal under förutsättningen att Kiev hittar lösningar som skulle föra landet mot en verklig demokrati och skapa en starkare rättsstat. En annan förutsättning var att landet skall närma sig NATO. EUavtalet var också nära bundet till finansieringen av Ukraina från IMF.

Inför hotet om Ukrainas närmande mot NATO reagerade Ryssland genom att avbryta sina handelsförbindelser med Ukraina. En taktik med avsikt att avstyra Ukrainas avtal med EU och i förlängningen med NATO.  

21 november 2013. Enligt Mikola Azarov, den ukrainska premiärministern ansågs villkoren för lånet från IMF alldeles för tuffa. Budgeten skulle skäras ner rejält och höjning på 40% på priset av naturgas ledde till att förberedelserna för avtalets undertecknande avbröts.

28 november 2013. I Vilnius skulle mötet mellan EU och den ukrainske presidenten Viktor Janukovytj (2010–22 februari 2014) aldrig äga rum. Mötet sköts upp en vecka.

Samtidigt fylldes det centrala torget i Kiev, Maidan med demonstranter. Först anlände vänsteraktivisterna, feministerna och HBTQpersonerna. Dagen efter strömmade in i torget massor med utklädda med ansiktena övertäckta. Enskilda individer och feministiska och HBTQgrupper attackerades. En hotfull atmosfär utvecklades.

Denis Levin som tvingades i exil var en av huvudarrangörerna i demonstrationen. En facklig organisatör och syndikalist beskriver situationen på plats: ”Från denna stund blev attackerna allt fler. De omringade mig och skrek ”Heil till Ukraina” och ”död åt fienden”. Några av dem hade ukrainska nazisternas symboler. Jag blev hårt misshandlad och hamnade på sjukhuset. De tillhörde Svoboda”.

Från sjukhusen började komma uppgifter om att läget blev allt sämre. Det handlade om 100-tals skadade vänsteraktivister, syndikalister, feminister och andra organisationer som kämpade för mänskliga rättigheter. Våldet kulminerade när Lenin-statyett som stått på torget i 67 år vandaliserades och revs ner.

Beskrivningarna om vad som hände på torget är otaliga. Situationen blev omöjligt för alla demokratiska krafter under demonstrationen. Sergei Kiritjuk, ledaren för Det ukrainska kommunistpartiet, Borotba beskriver situationen som ohållbar. Hot, svordomar och misshandel. Vi beslöt att lämna torget. Det var ett svårt beslut eftersom det var vi ledde protesterna, de demokratiska kraven var och är våra. Men vi kunde motstå svastikorna, misshandeln av journalister och marginaliseringen av de verkliga demokratiska deltagarna. Vi hade inget alternativ”.

De följande 75 dagarna förvandlades torget allt mer till ett militariserat läger av de beväpnade Svobodas, Högra Sektorns och UNA-UNSObataljoner. De som inte följde nazisternas instruktioner blev hotade och misshandlade. Syndikalisternas kontor blev attackerad med Molotovbomber.  

USAID(USA Agency for International Development) tillhandahöll med mat och dryck, filtar och andra nödvändigheter. Varje dag kom det in till torget lastbilar från USAIDs huvudkontor i Kiev. Varje dag kom det också telefonsamtal från det amerikanska utrikesdepartementet. Det var Viktoria Nuland.

I massmedier, den tyska tidningen Die Zeit, den amerikanska tidskiften Jane´Review, den engelska Sunday Times, den tyska tidningen Bild, InteligenceOnline, Time Magazine mfl kunde man läsa att Nuland var hjärnan bakom statskuppen, att mellan 200 upp till 2 000 dollar sattes in på de aktivas och ledarnas privata konto som attackerade poliser och representanter för kommunala politiker, att Azovbataljonen deltog i Maidan och var ansvariga för blodspillan bland demonstranterna, att ledarna för dessa nazistiska grupperingar hade dagligen kontakt med den amerikanska ambassaden, att flera hundra CIA- och FBIagenter är aktiva i Ukraina mm.

Frankfurter Allgemeine: ”Extremisterna som är aktiva i Maidan är i princip avlönade av NATO…för ledarna är lönen upp till 3 000 euro”.

Time Magazine:” Högerbrottslingar har med våld övertagit den nyliberala revolten i Ukraina…nynazister…i västra Ukraina har NATO i hemlighet öppnat 23 militära träningsläger för nyanlända nynazister”, Saimon Schuster.

I enlighet med IntelligencOnline anlände 300 legosoldater ur Greystone Limited och beblandade sig med demonstranterna i Maidan.

På morgonen den 18 februari blev striderna mellan demonstranterna och Berkut, polisen, allt mer blodiga. Nästa dag fanns det redan ett trettiotal döda. Men det var på morgonen den 20 februari som allvaret började. Civila som skulle soppa rent torget från allt avfall och annat började falla döda av skotten från Hotell Ukraina. Civila och poliser blev urskillningslöst beskjutna.

Förvåningen och ilskan förstärktes av det faktum att kvällen innan hade förhandlingar börjat inledas mellan regeringen och oppositionen där alla partier deltog, även från extremhögern inklusive Svobodans ledare. Någon sorts vapenvila hade inletts.

I slutet av dagen när blodbadet var över kunde 106 döda både civila och poliser och 1811 skadade noteras. Alla skjutna av prickskyttar.

Den 22 februari lämnade den demokratisk valda presidenten Janukovytj sin post och flydde. De reaktionära oppositionella krafterna hade äntligen fått makten med Washingtons och Bryssels lyckönskningar.

Men ryktena om massakern började sprida sig. Vem avfyrade skotten? EU ville undersöka och kasta ljus över det som hände. Urmas Paet den estniska utrikesministern som var medlem i Europarlamentet och NATOfanatiker skickades till Kiev. Han anlände den 27 februari. I ett samtal med Catherine Ashton, den Europeiska unionens representant för utrikesfrågor och säkerhetspolitik sade Paet: ”Jag pratade med en ukrainsk läkare som undersökte kropparna från Maidantorget…allt pekar på att personerna som dödades på båda sidor dödades av krypskyttar, poliser och demonstranter dödades av samma krypskyttar. De dödade människor från båda sidor…det finns en orubblig övertygelse om att Janukovytj inte är ansvarig för krypskyttarna utan någon inom den nya koalitionen”. Detta bekräftades senare även av OSSE, organisationen för säkerhet och samarbete i Europa.

Den förra detta CIAagenten John Trento avslöjade om Andryi Parubiy, en av grundarna till den ultrafascistiska och nationalistiska SNPU, senare Svoboda, att ”Krypskyttarna utförde Parubiys order. Dessa nynazister organiserade slakten i Maidan…”, The Secret History of the CIA.

Ukrainas före detta säkerhetschef Aleksandr Yakimenko ifrågasatte starkt anklagelserna mot Berkut och Janukovitjtrupperna om att ha kallblodigt skjutit mot folkmassorna och sade att krypskyttarna opererade från en byggnad på Maidantorget som kontrollerades av oppositionen.

Bland krypskyttarna fanns det förutom ukrainare även ett stort antal georgier tidigare inblandade i den antiryska så kallade ”rosa revolutionen” i Georgien 2003 och kriget mot Ryssland 2008, nära kopplade till Georgiens förra president Michael Saakashvili.

Ett tiotal georgier rekryterades för uppdraget i Maidan. Dessa kom till Ukraina redan den 15 januari. ” Vår uppgift var ” säger en av dem vid namn Alexander Revazishvili ”att organisera provokationer för att tvinga polisen att attackera massorna. Till mitten av februari fanns det inga vapen. Vi använde främst Molotovbomber…”.

Ordern enligt ” Revazishvili var ” att skjuta mot allt och alla för att skapa kaos. Jag började skjuta, det var ordern. Mot Berkut, mot demonstranterna, mot alla…döda och skadade överallt…vi lämnade vapnen där enligt ordern och flydde byggnaden så fort som kunde…folk började skrika att det fanns prickskyttar…senare förstod jag att vi blev utnyttjade. Vi blev utnyttjade och lurade”.

Statskuppen, iscensatt av ODESSA (Gladio) på torget fullbordades genom att nynazisterna etablerade sig i den ukrainska maktstrukturen. Det var ju målet från alla som stödde hela denna vidriga processen med hundratals offer.

Svoboda fick vice premiärministerposten och 4 ministerposter: Försvarsministeriets (Ihor Tenyukh), Miljöministeriets (Andriy Mokhnyk), Jordbruksministeriets (Ihor Shvaika) och Utbildningsministeriets (Serhiy Kvit). Alla med nära kontakter även till Högra Sektorn. En annan ledare av Svoboda, Andriy Parubij blev chef för Ukrainas nationella och försvarets säkerhetsråd som kontrollerade polisen och de väpnade styrkorna. Senare (2016) utnämndes han till talman för ukrainska parlamentet. Hans andre man Dmytro Yarosh var befälhavare för Högra Sektorn.

Dmytro Bulatov, en nynazist ur den paramilitära organisationen UNA-UNSO blev tillförordnad ungdoms- och idrottsminister. Tatiana Chornovol även hon tillhörande UNA-UNSOorganisationen blev chef för antikorruptionsbyrån, avgick efter sex månader och blev istället frivillig i Azovbataljonen.

Oleg Machnitzki, medlem i Svoboda blev justitiekansler i Ukraina. En annan Svobodamedlem, Yuri Michaltsisin blev propagandachef i den ukrainska underrättelsetjänsten, SBU.

Andryi Biletski, ledare för högerextrema National Corps och förste befälhavare för Azovbataljonen blev riksdagsman.

Högra Sektorn utsågs att bistå polisen i förvaltningen om den allmänna ordningen.

Det tog inte många dagar förrän en nazistiska justitiekanslern i Ukraina deklarerade: ”Vi kan redan deklarera att efter alla utredningar och expertiutlåtanden och mot bakgrund av den information som vi har, att den som bär skulden för attackerna med krypskyttar är den dåvarande presidenten Viktor Janukovitj, den tidigare förvaltningschefen och den tidigare inrikesministern Sacharenko.”

De amerikanska underrättelsetjänsterna och engelska för den delen blandade sig aktivt i allt som hände i Ukraina. Nationalgardet som sattes samman av den nya regeringen i Kiev i mars 2014 bestod av ca 50 000 man som inkluderade olika nynazistiska organisationer som fick sin finansiering och utbildning av NATOinstruktörer redan innan statskuppen i Maidan.

Dessutom skulle bataljonerna som Donbass, Azov, Aintar, Diepr-1 och Diepr-2 bestå av inte bara ukrainska nynazister utan även nazister från de andra europeiska länder. Italienare, fransmän, tyskar, spanjorer, engelsmän, belgare, holländare, svenskar, danskar amerikaner, argentinare, chilenare, australiensare, sydafrikaner började strömma in i slättmarken östra Ukraina. 

Gaston Besson var en av rekryterarna till Azovbataljionen. 1000tals frivilliga nynazister rekryterades från hela Europa. Besson var själv nazist och tillhörde de franska specialstyrkorna och hade krigat som legosoldat även i Kroatien och i Bosnien med Ustasha. ”I före detta Jugoslavien blev min enhet känt för sin brutalitet mot serberna, även mot civila. Här i Ukraina har det kommit folk för att kriga från Finland, Norge, Sverige, England, Frankrike, Italien”.

ODESSA spred sin dödsmaskin i hjärtat av Europa. I det 21 århundrade.

”Det nazistiska våldet har ingenting att göra med behovet av sociala reformer. I motsatts har det i stor grad att göra med människans absurda och djuriska insikter…Samma symboler som användes av nazisterna 80 år sedan. Samma drogade massor. Samma lögner. Samma förvanskning av händelserna. Den som tror på att inget av detta kommer att hända i ens eget land begår ett stort misstag. Vi trodde på det i Ukraina innan 2004”, Helena Savtenku, Forskningsinstitutet Bogomolets´Institute of Fysiology.

 

Rysslands krav av denazifiering av Ukraina, som av västvärlden anser vara fake news om den ukrainska nazismen, är faktiskt omfattande och väldokumenterad: från Azovs officiella inkorporering i den ukrainska rättsväsendet, regeringsnivå och militärledningen med täta kontakter till statssponsrade hyllningar till nazikollaboratörer och stöd till förintelsens belackare.

70% av Ukrainas offentliga budget finansiera genom lån av västvärldens regeringar och internationella banker. Den största delen av regeringens utgifter utgörs idag av militära kostnader för betalning för alla sorters militär utrustning och löner. Det betyder att den ukrainska militären och paramilitären kan beskrivas som USAs, Englands och andra NATOländers legosoldatstyrka där nationalism, hat och den nazistiska ideologin gror. Där också hela den globala högerextrema och nazistiska ideologin är närvarande.

 

 

16 oktober 2022